Apropå Kinas investeringar och infrastrukturbyggen i Uganda.

Hambantota-boken handlar ju delvis om det nya utvecklingsparadigm som växer fram i anslutning till Kinas nya plats i världen. En tendens är rörelsen mot ett slags post-Busan-tillstånd inom internationell utveckling. Storskaliga infrastrukturbyggen, med fokus på ekonomisk tillväxt, är tillbaka på modet. Emma Mawdsley et.al. skriver om ”a paradigm change in aid and development norms”. Detta innebär

a much stronger focus on economic growth and development investment in enhancing productivity, for example, through greater attention to energy and transport infrastructure rather than poverty reduction per se, or a rights-based approach to development (35)

Detta pekar mot en annan tendens, som handlar om auktoritarism. Häromdagen skrev FT om Kinas stöd till Uganda. Precis som i fallet Sri Lanka går Kinas Exim Bank in och finansierar 85% av infrastrukturbyggen – två vattenkraftverk, en ny järnvägssträckning. I vanlig ordning – så kan man nog skriva nu – framstår stödet från Världsbanken som mindre intressant. President Museveni förklarar:

I was a bit embarrassed when I was talking to (representatives from) the World Bank. They talked about a lot of things like structural adjustment, but they don”™t understand the basics. How can you have structural adjustment without electricity? The Chinese understand the basics.

Kina undviker även att kritisera Ugandas anti-gay-lagar en viktig roll. Detta är något som Museveni uppskattar:

You can”™t impose middle class values on a pre-industrial society. How can you make peasants have middle class values? They are peasants. Many of them are pre-capitalists. How can you make them have values such as liberalism? The Chinese don”™t have these. They are more practical.