Så har det då börjat skrivas mer konkret om begänsad vinstutdelning – under senaste veckan har det kommit en del artiklar, och dessutom har Cogitos jämfärande studie om välfärden i EU släppts.

I måndags publicerade PM Nilsson en intressant ledare i DI om frågan: Vi har ju dels en rent företagsforms- och finansieringsrelaterad utmaning framför oss, men även en politisk. Kanske kan Nilssons idé om att decentralisera besluten om vinstutdelnings-begränsning vara politiskt gångbar lösning?

DI följde sedan, på onsdagen, upp med en artikel där bland annat jag intervjuas. (Jag tycker britternas experimenterande är intressant. Det gör inte den moderate Peje Emilsson, som äger och grundade Kunskapsskolan. Inte heller vänsterpartiet sägs tycka om britternas lösningar – vilket är lite konstigt givet att den SVB-form de förespråkar är skapad med brittiska CIC som förebild.)

Samma dag, på onsdagen, skrevs det en ledare i Länstidningen Östersund om den tendens som jag benämnt ”frimarknadsstalinism”, i vilken det sker

en dubbel centralisering av makt, dels till de få bolag som har resurser att delta i upphandlingarna, dels till den övervakande upphandlaren.

Pedagogiskt och fint!

Igår, fredag, släppte Cogito en rapport som jämför europeiska gröna partiers syn på privatisering och vinst inom välfärden. Samtidigt publicerades även en debattartikel i ETC. Jag har skrivit den del som handlar om England – det var roligt att få djupdyka i de senaste årens utveckling. Min ingång i frågan var ju Den Barmhärtiga Entreprenören, som kom till under New Labour-åren. På senare år har det inte minst hänt en del ytterligare inom skolfrågan. Exempelvis: Labours idé om ”academies” har utvecklats och expanderats. Academies var ursprungligen en policy för ”problemskolor”, men har under nya koalitionsregeringen blivit en mer allmän policy för att skapa självstyre hos skolorna. (Detta är för övrigt intressant i relation till Peje Emilssons hållning i ovan nämnda DI-artikel, där han avfärdar det brittiska systemet för att academies bara används för problemskolor.)

Här är ett utdrag från min ursprungliga engelska text (en översättare har fixat med den svenska texten) om just skolan:

The two major reforms that have reshaped the English school system during the past decade are ”Academies” and ”Free Schools”. Both policies imply a shift towards schools that are more detached from local authority control. The former policy means that local authority-governed community schools can be transformed into Academy schools, which are independent inasmuch as they don”™t have to follow the national curriculum and can set their own term times. However, they do follow the same rules on admissions, special educational needs and exclusions. The running costs are covered by the central government, though some of the start-up costs may be provided by private actors. The Free Schools policy involves the founding of new schools, which are governed along similar lines as Academies.

The previous section suggests that, in the case of healthcare, there is a continuity in Conservative and Labour policies. The same can be said for the development of education policy. Though the current Coalition government introduced Free Schools, and merely inherited the Academies policy from New Labour, it has acted as a strong proponent of Academies. Thus, in mid-2014 nearly 60 per cent of secondary schools are Academies, whereas only a handful of select schools had that status in August 2010. Consequently, local authorities are now considerably less influential in the running of English schools, and while these schools have become more autonomous the Department for Education has become more powerful than ever.

[…]

Originally, Academies and Free Schools were prohibited from being run as for-profit enterprises. However, during the past year, the Coalition government has allowed some Free Schools to be run as for-profit cooperatives owned by parents, so as to give parents incentives to set up new schools. This policy suffered an initial setback, when, in early March 2014, the first free school run by a for-profit provider Internationella Engelska Skolan Breckland in Brandon, Suffolk, was placed into special measures by Ofsted (the official body for inspecting schools) because of concerns about poor standards of education.

Här är slutsatsen:

While the UK has been instrumental in spreading the trademark privatisation policies, along with concepts such as New Public Management and Public-Private Partnerships, the tendency dominates the contemporary discussion is the shift towards organisations that are more independent from local authorities. For the Green Party of England and Wales, this represents a threat to the democratic accountability within welfare provision. The party is also sceptical towards the ”creeping privatisation” that emerges when publicly funded systems such as the NHS engages in partnerships with the private, for-profit sector. However, it should be noted that such partnerships tend to involve the private sector indirectly, for instance through financing. When it comes to the organisations that deliver services, public or not-for-profit organisations tend to dominate the English welfare systems.