Satte häromdagen samman artikel till Green European Journal. Nästa nummer av tidskriften kommer att handla om en grön demokratisk ”re-boot”, och jag gör i min artikel en slags inventering av demokratin i Sverige.

I en kort artikel på sjutusen tecken kommer en sådan genomgång knappast vara heltäckande. Jag skriver lite om väljarnas cynism utifrån Zizeks tanke om att vår tids populister kan utnyttja sådan cynism.

Efter som kontexten är Europas gröna kommenterar jag även eurokrisen, och hur Sverige inte påverkats av trojkan. Samtidigt är den bredare oron inför hur vår demokrati (inte) fungerar – lite av det som Occupy-rörelsen pekade på – högst relevant även i Sverige. Koncentrationen av makt och rikedom – och sammanblandningen av de båda – är högst aktuell.

Jag kom att påminnas av detta när jag såg gårdagens Debatt från Almedalen, i vilket Daniel Suhonen pratade om välfärdsoligarker – Tankesmedjan Tiden kom ju med rapport om det i våras. (Se tankesmedjans seminarium från Almedalen, se även här.)

Jag har ju tidigare skrivit om republikanism, och inte minst om Geijers sena tankar – det tankestoff som finns i ”Om vår tids inre samhällsförhållanden”. I den posten avslutar jag med att fråga vilka korporationer och vilka priviligier som måste bort.

Det känns som att vi alltmer börjat se nya korporationer och privilegier växa fram – och kanske börjar vi närma oss det som Geijer kallade ”sprängningen av de i exklusiva rättigheter förhärdade korporationerna”. Det känns som att det finns intressant här – vilka paralleller kan man se mellan den historiska republikanska kampen mot korporationer, å ena sidan, och den som bör växa fram i anslutning till vår tids ”oligarker”?