Har skrivit halvpoppig text om hur jag studerar sportevenemang. Undertiteln lyder ”Sporten, staden och sökandet efter innovationskraft”, vilket också ramar in innehållet. Läs texten här.
99, our 68
Har skrivit halvpoppig text om hur jag studerar sportevenemang. Undertiteln lyder ”Sporten, staden och sökandet efter innovationskraft”, vilket också ramar in innehållet. Läs texten här.
Roligt! Något blogginlägg kring laborerandet snart? Tänkte i sådana fall ta avstamp och spinna vidare kring Living Labs (och experimenterande som metod).
Hej, ja – kanske – sitter just med bokkapitel om det hela, i anslutning till Deleuze. Försöker få ihop det hela med hans läsning av Simondon. Staden som ”supersaturated solution”.
Förresten – känner du till någon inom Living Labs-svängen som explicit refererar till Deleuze eller Simondon?
Hej!
Dessvärre inte! Jag hoppas på att kunna fördjupa mig i detta – vi hade produktiv diskussion igår tillsammans med Molnar & Monki kring vad är ett ”lab” ontologiskt (en ”plats”/liminal space, ett gränssnitt mot världen osv.). Hoppas vi kan vidareutveckla detta på något sätt. Skall hålla koll på deleuze spåret.
http://en.wikipedia.org/wiki/Liminality
Det finns en intressant ”line of thinkers” som man borde undersöka närmare, från Mill, Dewey, Popper, Unger, kring experimenterande som metod – men även U. Bech (risk, komplexa samhällsproblem) utifrån ett perspektiv där vetenskapen har ”misslyckats” eller där industri-vetenskapliga-komplexet skapar nya problem. (och inte minst normativt inriktad mode 2 science, Gibbons m.fl.). Alltså sätta innovation, experimenterande i relation till komplexa hållbarhetsproblem – och ”labs” som ett verktyg att skapa ett ”rum” där saker tillåts, och som ett gränssnitt mot en viss verklighet. Man kan skapa ”viruella” labs som man trycker in i formella organisationer – som städer eller sjukhus – och skapa ett utrymme (liminal space) där olika hierarkier kortsluts (i teorin, beroende på hur man definierar lab.). Angående liminal space: gräva tillbaks till alkemi, experimenterande och rituella rum – moderna vetenskapens frö.
Lite lösa, ogenomtänkta tankar…
Hej Kalle!
Heiti: Angående teori om labs, så kanske detta ”liminoid”-spår (med de senare referenserna framförallt) kan vara värt att checka.
”In contrast to the liminal, what is the “liminoid”? The liminal, structured with clear spaces for breakage from the ritualistic, “describe[s] and define[s] the in-between status of initiates during rites of passage” (Coman, 2008: 94). The liminoid, somewhat differently, according to Graham St. John (2008: 9),
”¦occurs within leisure settings apart from work, is voluntary, plural, and fragmentary, with liminoidality associated with marginality, conditions fomenting social critique, subversive behaviour, and radical experimentation.
In other words, the liminal is a relatively formal space where ritualistic practices occur; the liminoidal is an informal space where change is simply possible. Foster and Little (1987: 96) call the liminal and margins the “threshold”. This time, and space, is a singular turning point, the realization of which others may call an epiphany (cf., Denzin, 1989). However, Turner (1987: 29) suggests that the liminoid is the “successor of the liminal in complex large-scale societies, where individuality and optation”¦ have in theory supplanted collective and obligatory ritual performances”. Thus, the liminoid represents, in some ways, a looser, more open and less structured space for individual movement.”
(hämtad från CAUDWELL, J., & RINEHART, R. E. (2014). Liminoidal spaces and the moving body: Emotional turns. Emotion, Space and Society. 12, 1-3.)
Kalle J.! Spot on! Tackar för referenserna! Tycker definitionen fångar precis det vi är ute efter. Återkommer när jag har tagit mig genom artikeln!