I veckans Economist recenseras boken Social Physics, som handlar om hur samhällsvetenskapen förändras av big data.

Intressant ligger mycket fokus i denna nya värld på ”how good ideas spread” – Latour har nog fått rätt i att detta nya datascape lägger grunden för en Tardeansk bild av samhället. (En liten bok om slem var ju hyfsat inspirerad av denna tanke.)

Den viktigaste poängen – det som jag fortfarande anser vara den stora frågan när det gäller panspektrisk övervakning, analytics, big data osv – handlar om subjektifieringsprocesser. Vilka blir vi när någon yttre instans känner oss bättre än oss själva? Hur börjar vi se på människan, och dess plats i samhället? Artikeln tangerar denna fråga:

Using millions of data points measured over a long period of time in real settings, which Mr Pentland calls ”living laboratories”, the author has monitored human behaviour on an unprecedented scale. Through it, for example, he has discovered that people change how they behave in measurable ways when they fall ill. By tracking mobility and call patterns, researchers were able to tell that someone was coming down with flu before they knew it themselves. (71)

Citatet är för övrigt intressant i referensen till ”living laboratories”. Detta är en av de sakerna jag är intresserad av framgent – man kan ju se en tendens med vilken företagens slutna labb ersätts med processer där man skapar labb-liknande situationer ”ute i det fria”. Första publikationen på temat finns här – tänkte bygga på med ytterligare ett resonemang (i relation till quantified selves) som skall presenteras på Surveillance and Society-konferensen i vår.