Läste i veckan en intressant grej i NYT, apropå det där om att exportera entropi.

Läsare av Alf Hornborg känner säkerligen till tanken om att den rika världen exporterar entropi till den fattiga. Så är ju säkerligen fallet, men samtidigt kan man undra hur ensidig denna export är. Termodynamikens andra lag pekar ju även på svårigheter att hålla fickor av entropi ”på plats”. Så är fallet med de utsläpp som amerikansk konsumtion av Kina-producerade varor skapar i Kina. Artikeln i NYT tipsar om en ny studie som slår fast att dessa utsläpp kommer tillbaka till USA, luftledes:

Powerful global winds called westerlies can carry pollutants from China across the Pacific within days, leading to ”dangerous spikes in contaminants,” especially during the spring […]

the scientists estimated that in 2006, sulfate concentrations in the Western United States increased as much as 2 percent, and ozone and carbon monoxide levels also increased slightly because of the transportation of pollutants from emissions that resulted from the manufacture of goods for export to the United States.

Hmm, kommer att tänka på Latours tanke om den moderna moderniseringsfronten som kraschat in i Gaia. Eller, för den delen, Damon Albarns titel på en vacker lovesong: ”No distance left to run”.