Artikeln ”From criminality to creativity: how studies of surfer subcultures reinvented invention” finns nu ute som förpublicerad text hos Sport in Society.

Hmm – kan inte minnas att jag tyckt skrivandet av peer-review-artikel varit lika roligt som denna gång. Jag började trixa med texten inför en konferens förra året; tanken var att borra mer i det faktum att hela ”open innovation”-spåret (och därmed ”reinventing invention”-spåret) refererar till surfar-communities. Glädjen i skrivandet tilltog när jag fann en del intressant skrivet om tidiga studier av surfarcommunities, och tillät mig att bekanta mig med kriminologiska klassiker som Jock Young, Matza & Sykes, samt John Irwin.

Något mer om artikeln: Tanken är alltså att försöka se att 00-tals management-teori såsom del av en genre som etablerats från 50-talet och framåt – dels av subkulturstudier, dels av populärkulturella tolkningar av surfare. (De senare kan – utifrån Rutsky – ses som ironiska blinkningar till de förra.) Poängen är – delvis i enlighet med Zizek, Boltanski & Chiapello mfl – att det överskridande som sågs som problematiskt av 50- och 60-talets kriminologer har nu kommit att stå som förebild för kreativitet i dagens post-fordistiska/post-oedipala/post-whatever ekonomi.

Just delen om subkulturstudier var intressant att arbeta med, inte minst eftersom Irwin visade sig vara en trevlig bekantskap. Dessutom var han tidig i sina tankar om samhällsvetenskapens performativitet. Indeed, hans kritik av subkulturstudier var just att den missade hur forskare bidrar till artikulerandet av en ”scen”. Alltså:

Irwin’s critique of earlier studies of subcultures centres on the fact that ”˜the cognitive status of the concept in the minds of the folk was not addressed”™. In other words, the sociological concept of ”˜subculture”™ plays a crucial role in the generation of subcultures. Today, social scientists refer to this as the ”˜performativity”™ of social scientific concepts – concepts not only describe society, but also play an active role in shaping the society it purports to describe. Or, to borrow the terminology of Alfred North Whitehead, to whom any coherent group of entities is a society: human societies are those whose coherence is (partly) produced by the circulation and popular use of sociological concepts.

Denna poäng kommer tillbaka i slutet av artikeln;

the case of surfer subcultures adds to other cases that indicate that the position of cultural studies has changed. Note the issues of performativity that Irwin raised in his work on subcultures: social scientific studies of subcultures contribute to the phenomena in question. Rather than bringing out the resistance of counter-hegemonic cultural forms, these explorations of subcultures are increasingly contributing to the contemporary search for novelty and creativity. Subcultures based on subterranean values have become drivers of what Schumpeter called ”˜creative destruction”™ – and it seems social scientific studies of surfing communities have played a role in the emergence of this new spirit of capitalism.

Detta leder ju, i sin tur, till diverse frågeställningar om vad detta betyder för begrepp som ”kritik”, samt om vilken politik som görs då forskare säger sig beskriva subkulturer som former av motstånd mot en hegemonisk mittfåra.