Apropå dömande samhällsvetare, studiobaserade kravallkommentatorer, och andra som bidrar till tankeordningen.

Läser ur David Graebers nya The Democracy Project – en behind-the-scenes-bild av Occupy Wall Street-rörelsens tillkomst. Boken är inte helt olik hans Direct Action: An ethnography – en hel del ”rikt material” om vardagen i planeringen. Samtidigt är nog DA-boken från 2009 en mer akademisk produkt – där försöker han skriva i en etnografisk tradition. TDP är mer reportage, alltså.

Har bara läst hälften än så länge, men tycker att det hela är rätt intressant. (Exempelvis ganska spännande att läsa om spänningen mellan ”horizontals” och ”verticals” i upprinnelsen till 17e september.) Tänkte bara bränna av ett citat på temat ”hur den offentliga diskussionens mittfåra är mycket mer mittenkonservativ än vad det amerikanska folket är”.

In the United States, what is put forth as respectable opinion is largely produced by journalists, particularly TV journalists, newspaper columnists, and popular bloggers working for large platforms like The Atlantic and The Daily Beast, who usually present themselves as amateur sociologists, commenting on the attitudes and feelings of the American public. (99)

Graeber pekar om och om igen på hur idéer kring alternativa politiska lösningar (exempelvis radikala svar på finanskrisen) har ett brett stöd bland amerikanska väljare. Dessa sentiment representeras inte i mittfåran av den politiska diskussionen, eftersom de experter som säger sig uttyda vad dessa väljare hela tiden underskattar toleransen för alternativa lösningar.

Att åsikter framförs i mittfåremedia är en sak; här är det kanske inte så konstigt att mittens lösningar förespråkas. Samtidigt – här händer ju något annat: Experterna säger ju sig tala om den ”allmänna opinionen”, och får därför en särskild effekt:

It is becoming increasingly obvious, in fact, that the role of the media is no longer to tell America what they should think, but to convince an increasingly angry and alienated public that their neighbors have not come to the same conclusions. (100)

Effekten blir särskilt kraftfull i de fall då det är Vetenskapen som säger sig tala för folket – Graeber talar om amerikanska amatörsociologer, men samma resonemang kan som sagt riktas även mot svenska akademiska samhällsvetare.