Härligt att mp pratar ”basarifierad” elproduktion i Almedalen.
För några år sedan såg jag Jeremy Rifkin prata på LSE, i anslutning till hans (då) nya bok The Hydrogen Economy. Minns att jag då blev helt tagen av hans vision: Teknologiska landvinningar inom två områden – IT och energiteknik – möjliggör en radikal decentralisering av energiförsörjningen. När förnyelsebara energikällor kan göras mer ekonomiska – så att vem som helst kan äga en vindsnurra eller lite solpaneler – kan vanliga människor producera sin egen energi, och sälja tillbaka överskottet till nätet.
Tanken svindlade – en av de mest centraliserade strukturerna i dagens samhälle kan alltså lösas upp, och bli ett härligt rhizom. Alla de problem som energisystemets centralisering ger upphov till – däribland krig – skulle vara ett minne blott. Dessutom var Rifkin mäkta inspirerande för oss studenter – ”det är er generation som måste få detta att funka”.
Tråkigt nog har man sett för lite av denna diskussion i Sverige. Fram tills idag, då Peter Eriksson kommer ut som värsta Deleuzianen. Han spelar alltså inte bara på ”förnyelsebar energi”-kortet i sin argumentation, utan väver även in
- en störtskön kritik av modernistiska, top-down-planerade, storskaliga ”gigantomatiska system”,
- en plädering för rhizomatiska meshwork-strukturer, som är mindre sårbara, samt
- en hyllning till det entreprenörskap som måste ligga till grund för denna omställning.
Dessutom verkar Erikssons policyåtgärder för att uppnå denna omställning rimliga.
Aahh! Känner mig plötsligt mycket bättre från min writer’s block. Framtiden ser helt plötsligt sagolik ut (för att prata Neo-svenska).
Hervé Corvellec är väl kollega till dig? Den här artikeln som han har skrivit var åtminstone lite underhållande.
Ja, vi är kopplade till samma institut, men han sitter neråt Skåne till, så vi har bara setts en gång. (Och då var han sur på mig.) Känner alltså inte till hans arbete så väl.
Har inte heller läst hans papper, kanske borde, men det känns som att han är ganska hooked up på tanken om hur hemskt det är att Kapitalismen kommodifierar allting mellan himmel och jord. Vilket inte är min cup of tea, riktigt.
Du är inte nere i Almedalen heller?
Det är nog ett år sedan jag läste den, eller skummade igenom, för nöjes skull. Han skrev något om att vindkraft gjorde så att vinden kom i privat ägo, och jag funderade på om jag fick andas eller inte.
Jag vet inte om Almedalen är min grej, men någon gång kanske jag ska testa på riktigt.
Det är förståss riktigt intressant att man kanske kan bygga ett fungerande, driftsäkert elnät utan att som idag basera det på stora, stabila kraftverk.
Men även om kraftverken är små så handlar det fortfarande om en marknad med stora fasta kostnader och små rörliga. Vilket verkar vara skolboksexemplet på en oligopolmarknad. Så kommer inte dessa små kraftverk ändå att bli utkonkurrerade eller uppköpta av några få stora aktörer?
Kul att du snappat!
Är du här?
Härligt! Man skulle kanske ha varit där ändå. 😉
Såg ett inslag på aktuellt på tv igår kväll och blev oxå lite impad av Eriksson faktiskt – och strax efteråt extremt trött när ärke-tönten Carl B Hamilton på klassiskt korkat gubbigt sätt utan någon som helst grund fet-dissade alltihop…
Blev i alla fall sugen på att klämma upp en vindsnurra nånstans – helst i kooperativ form – men behöver tillgång till mark… Vet inte om mina grannar på Gråberget skulle bli så glada om jag klämde upp en snurra på Kabelgatans topp.
Dennis: ”.. funderade på om jag fick andas eller inte..” – roligt!
Thomas: Ja, visst blir man lite sugen? Än så länge är det kanske lite tidigt, men det är ju här vi behöver Eriksson m.fl. på ministerplats för att ge oss ett ramverk att jobba inom.
Mattias: Absolut, man måste absolut se de ekonomiska realiteterna i detta – acceptera att skalfördelarnas logik spelar en viktig roll. (Antar att det var detta som nerd-Hamilton tog upp i sin diss?)
Men det är ju detta som gör detta exempel så spännande – det är ytterligare ett fält inom vilket 1900-talets organisationslogik – centraliserad massproduktion – utmanas av en annan organisationslogik. (Det andra kända exemplet är ju, som bekant, Windows mot Linux.)
Under de senaste århundradena har vi ju blivit allt bättre på att bygga dessa centraliserade system – bättre på att utnyttja skalfördelar. Detta inte bara inom kraftförsörjning, utan även inom välfärdstjänster, kulturutbud osv. Det är inte för inte som samhällsvetare kallar 1900-talets välfärdssamhällen i väst för ”Fordistiska”.
Såhär i efterhand kan vi se att dessa organisationssätt har sina nackdelar. Frågan är om vi nu kan lära oss att bygga system som drar nytta av andra ekonomiska logiker (economies of agglomeration etc.).
Självklart är vissa system bättre lämpade än andra för detta – men kom ihåg att för 100-200 år sedan var det flera strukturer som fungerade på ett ”basaraktigt” vis; som den tidens tänkare inte trodde skulle kunna organiseras som skalfördelsstrukturer – ”katedraler”.
Hur som helst: Utmaningen för vår generation är att lära oss bättre förstå basarstrukturer, för att låta dessa ta över det som idag är katedraliserat. Kul att mp tar upp detta m.a.p. energiförsörjning.
Själv är jag fascinerad av hur man kunnat bygga samankopplade elnät med enbart analog teknologi. Där generatorerna i alla sammankopplade kraftverk snurrar med exakt samma frekvens. Där denna frekvens dessutom är den enda variabel som behövs för att styra systemet. Och där systemet kan snurra i årtioenden utan att någon behöver trycka på en reset-knapp.
Det verkar helt magiskt. Att bygga ett smartare elnät som regleras genom att man överför massa information i en datakanal känns väldigt enkelt i jämförelse.
Borde inte vår generations stora uppgift vara att demokratisera de globala strukturerna. För hur ska vi annars kunna få spelregler som gynnar basarer när till exempel handelsavtalen främst bestäms av olika katedralers intressen?
Hej Mattias,
visst – du har fattat grejjen, måste vara en del av 99-generationen! 🙂
Generellt sett vill vi ju lösa upp (”destratifiera”) alla (OK, nästan alla) katedraler – däribland de strukturer som försöker upprätthålla exempelvis orättvisa handelsavtal.
Vi får väl se, är inte helt säkert på att jag tillhör 99-generationen. Jag lyckas nämligen inte lista ut om du menar att man ska upplösande av strukturer som upprätthåller globala handelsavtal, avsett om de är rättvisa eller orättvisa?
Eller om strukturerna ska förändras på ett sådant sätt att handelsavtalen kan förmodas bli precis så rättvisa som de redan beskrivs vara enligt dess förespråkare?
(Inte för att jag vet hur orättvisa handelsavtal är, men jag tycker det är lite lurigt att pengar ska få flöda helt fritt, varor flöda hyffsat fritt medans människor minsann inte har någon rätt att förflytta sig alls. Prioriteringarna borde rimligtvis vara de omvända)
@Thomas: Jodå, vi är överlag positiva till att kapa utsikten för de gnälliga pensionärerna. Jag är med.
Johan: Bra! Kanske kan vi träffas en mörk natt och montera upp en vindsnurra någonstans i närheten av vattenreservoaren snett bakom äldreboendet?
Johan och Thomas: Synd att jag inte bor på Gråberget, annars hade jag varit med. Jag är ju faktiskt civilingenjör (Industriell Ekonomi förvisso, men med inriktning mot maskin) så jag borde ju kunna hjälpa till. Jag kan – eller rättare sagt kunde – bland annat räkna med krångliga integraler på förslitningar osv. Gillar denna DIY-grejen, kanska Make-igt, ”how to build your own windfarm”.
Mattias: Sorry, jag blev lite carried away när du hängde på pratet om katedraler och basarer (den sociala ontologi som vi 99or tycker om, inspirerade av operativssystemskrigen).
Hur som helst – jag är heller ingen expert på handelsavtal, men generellt kan jag säga två saker, så att du kan få en känsla för min hållning:
1. Jag är för handel, tror att det är viktigt för både fred och minskande av fattigdom. Men, handelsavtalen, som de ser ut nu, inte är schyssta. Vi ger inte låginkomstländer tillräckliga chanser att bygga upp deras egna ekonomier på grund av att vi (EU och USA) skyddar vissa industrier, inte minst jordbruket. Här hycklar vi, eftersom vi hela tiden pratar om vikten av en öppen ekonomi, klagar på andra länders försök att skydda sina industrier (och till och med villkorar vårt stöd till dem utifrån dessa premisser).
Ett annat problem är att låginkomstländers ekonomier inte kan få investeringskapital att stanna i landet. Detta delvis p.g.a. att utländska aktörer kan låta sitt kapital flyta in och ut i landet på mycket kort tid. (Här vet jag att exempelvis brittiska liberaldemokraterna varit intresserade av att experimentera med en så kallad ”Chilensk” skatt, för att ge utländska investerare incitament till att investera långsiktigt i dessa länder.)
Ett större problem är dock – och jag tror att vi måste diskutera detta mer framöver – är att så mycket av det kapital som byggs upp inhemskt i dessa länder flyter ut från landet. När resurser väl skapas i dessa länder används de inte till att investera i varken lokalt näringsliv eller offentlig infrastruktur. Privatpersoner som tjänar pengar placerar dessa i skatteparadis, och staterna är dåliga på att få in skatter. (Kom ihåg att låginkomstländer ofta har ett lägre skatteuttag än exempelvis USA.)
Våra biståndspengar är alltså en droppe i havet i jämförelse med det kapital som flyter ut ur dessa ekonomier. Detta måste lösas, på något vis – vi måste hitta sätt att ”plugga igen läckorna” i dessa ekonomier. Dessvärre finns det starka intressen som inte vill att detta skall ske – länder vars hela ekonomier bygger på lågskattestatus, och företag som vill ha lågt skattetryck.
Alltså – olika särintressen i höginkomstländer ser till att hålla detta taskiga system in check. Detta springer delvis ur punkt två.
2. De institutioner som reglerar handel är byggda för en annan tid, för andra ändamål. Bretton Woodstrion – IMF, WTO och Världsbanken – utformades av Keynes och andra främst för att motverka uppkomsten av ytterligare världsdepressioner (i stil med 30-talet). Dessutom reflekterar dessa strukturer den politiska maktdelning som fanns i världen direkt efter krigsslutet.
Därför är det ett system som är rätt krångligt att ställa om mot att lösa nämnda problem; därför är det ett system som ger nämnda särintressen möjlighet att ställa sig emot reformer. I denna mening är de ”katedraliserade” strukturer. (Jag tror dock inte på tanken att avskaffa dessa institutioner.)
Här tror jag att många av mina liberala bloggkompisar kan ge mig en massa kritik – och de kan ha rätt i denna (världshandel är inte mitt främsta field of expertise) – men det är så jag ser det nu.
Handel är bra, men vi liberaler måste vara självkritiska nog att erkänna när denna handel inte är schysst. Vi måste inse att handeln skulle kunna – i högre utsträckning – gynna de som har det sämst ställt.
mvh
Karl P
Kerstin Alnebratt gillar Mp och ogillar Hamilton i en gästkrönika i GP.