Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg som kopplar lite mer direkt till min forskning, och dessutom – turligt nog – till ett nyss utkommet nummer av en kulturtidskrift.
I nya Fronesis, temanummer ”Borgerlighet”, finns ett avsnitt om ”borgerligheten och kapitalismens förändring”. Det är den galet beläste Johan Lindgren (som var med och skrev introduktionen till Dewey och Rorty i förra numret) som varit i farten. I detta avsnitt finns en översättning av introkapitlet till Luc Boltanskis och Eve Chiapellos The New Spirit of Capitalism (utgiven av Verso 2006, ursprungligen på franska 1999) – väl värd att läsa.
Boltanski & Chiapello hävdar att västekonomierna gått in i en ny fas – det kapitalistiska systemet har skaffat sig en ny legitimerande diskurs, en ny ”anda”. Detta är den tredje i ordningen, efter
- den Weberska protestantiska etiken, som var viktig i kapitalismens begynnelse, och
- den ”byråkratiprofessionalism”, som rådde kring mitten av 1900-talet.
Byråkratiprofessionalismen var nödvändigt för att hålla ordning på de stora hierarkier – storföretag – som växte fram under 1900-talet. Idag har denna dock förbytts mot en ”kapitalistanda” som kritiserar allt vad hierarkier heter. Det nya kapitalistidealet framhäver det ohierarkiska, det flytande, det fria, och – inte minst – det nätverkade. Författarna menar att detta märks på dagens chefsideal. Istället för goda administratörer måste dessa vara
”intuitive”, ”humanist”, ”inspired”, ”visionaries”, ”generalists” (as opposed to narrow specialists), and ”creative” […] The manager is network man. His principle quality is his mobility, his ability to move around without letting himself be impeded by boundaries … (78-79)
Det roliga är att B&C relaterar detta till 68-revolternas idéer:
The qualities that guarantee success in this new spirit [of capitalism] – autonomy, spontaneity, rhizomorphous capacity, multitasking (in contrast to the narrow specialization of the old division of labour), conviviality, openness to others and novelty, availability, creativity, visionary intuition, sensitivity to differences, listening to lived experience and receptiveness to a whole range of experiences, being attracted to informality and the search for interpersonal contacts – these are taken directly from the repertoire of May 1968. (97)
Mest av allt var 68-tänket en kritik av hierarkier, i form av
the state, the family, churches and, more generally, all institutions; but also master thinkers, bureaucracies and traditions [”¦] During the 1970s, this critique was almost naturally directed at capitalism, which was conflated in one and the same denunciation with the bourgeois family and the state. They were condemned as closed, fixed, ossified worlds, whether by attachment to tradition (the family), legalism and bureaucracy (the state), or calculation and planning (the firm), as opposed to mobility, fluidity and ”˜nomads”™ able to circulate, at the cost of many metamorphoses, in open networks. (145)
Problemet är att detta tänkande – denna hierarkikritik – kom att riktas åt fel håll framåt 1990-talet. (”At least in France after May 1968, [nätverkstänket] was placed in the service of critique (particularly by Deleuze)”) Men därefter kom även de ”goda” hierarkierna att kritiseras. Medborgarna ville alltmer befrias
from all ”˜hierarchies”™ and ”˜apparatuses”™ – that is to say, both from the ”˜state apparatus”™ and from the ”˜apparatuses”™ which, like ”˜trade union apparatuses”™, had contributed to the creation of labour law, and the recognition of social classes, and the process leading to their representation in the state. (146)
Med andra ord är det fyrtiotalisterna – mer specifikt 68-vänsterns förespråkare – som bör hållas ansvariga för dagens ”hyperkapitalism” (pace Björn Elmbrant). De var helt enkelt för effektiva i sin spridning av sina tankar.
Detta är ju ett störtskönt resonemang. Men jag har två issues med det – det går att läsa mer om dessa i min essä ”after counterculture” i abstract hacktivism.
För det första har jag ett problem med B&Cs marxism. De menar att ”kapitalismen” har skapat denna nya anda, för att motverka de inneboende destruktiva tendenserna i systemet. Jag har problem med både synen på ”kapitalismen” som ett system som på nåt sätt skulle ha ett medvetande, med tanken att ”kapitalismen” skulle vara ett totalistiskt system med en inneboende essens. (På grund av denna syn på ”kapitalismen” har jag även problem med k-ordet, precis som Manuel DeLanda.)
Vidare tror jag att man kan beskriva framväxten av denna nya anda på andra vis. Det finns andra förklaringar till hur kulturella föreställningar uppstår – jag gillar Nigel Thrifts beskrivning av detta i Knowing Capitalism, som jag utvecklar i ”after counterculture”. I denna essä lyfter jag tanken om att dot.com-boomen kom att sprida ett nytt företagarideal.
Jag tror även att andra kontingenta faktorer kan leda till nya ideal – se exempelvis denna studie om brittiska entreprenörsidealets förändring som jag arbetat med tillsammans med min gamla handledare på LSE. Här kopplar vi till både dot.com-boom och vilka som sitter i regeringsmakten (Thatchers self-made man ideal har förbytts mot Blairs Cool Britannia).
För det andra har jag ett problem med att kritikerfarbröderna nu börjar älska hierarkier igen – börjar se tillbaka på den gamla goda tiden då vi levde våra liv i stora, trygga hierarkier. Här går B&C hand i hand med Richard Sennett, som blivit alltmer nostalgisk på senare år. Se exempelvis hans nya The Culture of the New Capitalism (2006):
What the New Left might have learned from Bismarck, or from military service, was that strong ties can flourish under quite impersonal conditions. (182)
Eh, skall vi liberaler (i anglo-amerikansk mening) nu ta intryck av Bismarck och militära strukturer? Hmm, jag tror jag avstår (fick nog av dessa på P4 i Skövde). För att gå framåt måste vår generation inte börja älska hierarkier, utan istället experimentera med nya organisationsformer. (Basarer, självorganiserande system, self-consistent aggregates, katallaxi/kosmos-system, kalla det vad ni vill.) Vi har ju, till skillnad från fyrtiotalisterna, sett hur dessa kan fungera, i kontexten av nya media.