Veckans avsnitt av ”Analysis” på BBC Radio 4 handlar om ”quantified self”-rörelsen; en ganska paradoxal benämning på fenomenet ifråga.

Det verkligt intressanta med dessa nya praktiker är ju inte så mycket att vi ser ett kvantifierande för att nå fram till ett ”self”; målet är ju snarare att se detta förmodade självet som en del i en monadisk massa. (Notera hur QS-förespråkaren i början pratar om sensorer och speglar. Detta är ju monadens främsta kännetecken; bara speglar, inga fönster!)

Dessutom är ju datan om exempelvis prestationer och kroppsliga funktioner i allmänhet kopplad till data om kontextuella faktorer – det är assemblaget, inte ”självet”, som är intressant. Mycket av programmet uppehåller sig vid just vad man kan lära sig om ”sig själv” via diverse mätningar, men – som QSarna lyfter fram – de stora lärdomarna uppkommer då datan delas och blir ”big data”. Oavsett vilket är det att spännande att se hur panspektriska verktyg och tankesätt blivit allmängods i vardagen.

För övrigt märker vi samma tendens i diskussionen om PRISM. Vi pratar fortfarande om det hela som övervakning av individer – och detta är ju delvis sant. Samtidigt är det ju inte på detta sätt som dessa verktyg ser oss. (Se här, här, här och här.) Det är alltså så mycket mer ”på gång” i denna utveckling – såsom uppkomsten av

• en ny bild av människan i samhället; samt
• ett datorstött, förutspående vetande som inte ser ut som den AI vi föreställt oss, men som måhända kan veta mer om oss än vi själva gör.

Hoppas borra mer i detta framgent – i synnerhet i relation till ”quantified self”-grejen. Håll även ögonen uppe för Jonas och min artikel om panspektriska verktyg inom public service – publiceras i höst.