Pratar imorgon på Humanioradagarna i Uppsala.

Temat är ”Narcissus, men även Prometheus”, och föreläsningen (Ihresalen, 13.15-14.00) beskrivs som följer:

Idag finns det gott om företagare som gör anspråk på att vara revolutionärer – och dessa kan stundtals framstå som alltför självmedvetna representanter för en ytlig genomkommersialiserad samtid. Samtidigt kan näringslivet och den tekniska innovationen vara en politikens arena. Kan man till och med se mötet mellan aktivism och företagsledd innovation som en blind fläck för den moderna ekonomin?