Om bubblor och boksläpp.
I förra bloggposten fanns ett citat från David Graeber, angående nationalekonomin.
Economics is all about prediction… because people with money want to know what other people with money are likely to do. As a result, it is also a discipline that, more than any other, tends to participate in the world it describes.
I ett av mina pågående forskningsprojekt försöker jag se stadens ekonomi utifrån detta perpektiv. Betrakta studier som dessa: Är de främst beskrivningar av vad människor värderar i sitt boende, vilka förhoppningar de besitter osv. – eller är det snarare att betrakta som guider för prissättning? Är värdet i exempelvis bostadsrätter ”inneboende”, eller är de en konvention som etableras av vår tids vise män (ekonomer, alltså)?
Religionsreferensen kan peka aningen fel här – den leder ju mot ideologikritik, och föreställningen om falska sken som döljer en sanning om en materiell bas. Som vi redan varit inne på – från Isabelle Stengers kan man istället tänka i termer av trolldom. Ekonomins mönster uppstår ur besvärjelser; den moderna ekonomiska vetenskapen är en teknik för att skapa effekter utan orsaker. Ja, i denna mening är den moderna ekonomin en bubbla – det finns inget maskineri ”inuti”, utan bara en utåt expanderande yta av praktiker, som alla lever under besvärjelsen ifråga. Får att återvända till nämnda studier – ju fler som läser den hedoniska prisstudien, desto mer uppstår det mönster av handlingar som vi kallar ekonomi/kapitalism.
”Maskineri”, förresten. Det finns ju ett sådant; själva nationalekonomin. För att låna MacKenzies fras – ekonomiska vetenskapen är en motor, inte en kamera. Callon skriver något liknande i The Laws of the Markets, sid 30:
the economy is embedded not in society but in economics, provided one incorporates within economics all the knowledges and practices, so often denigrated, that make up, for example, accounting or marketing.
Hur som helst – det är bland annat om detta som jag skriver om i nya antologin Tinget i sig. Boken, som ges ut av Medicinhistoriska Museet i Göteborg, har kommit från trycket:
Som ni kanske minns – min text cirklar kring ”multostaten”.
Boken kommer att släppas nu på måndag (den 11e alltså), på Storan, kl 18-22. Själv kommer jag prata kort om min text vid 20.30. Kom gärna förbi – fri entré!
Jag skulle säga att religionsreferensen är helt rätt, så länge man gör klart att det inte (i första hand) handlar om ideologikritik, utan om fetischkritik.
Precis som religionerna är även ”ekonomin” (kapitalismen) en form av fetischism, vilket (om vi ska följa Marx) inte handlar om att föremål får ”överdriven betydelse”, inte heller om att dölja en underliggande sanning (vilket ideologibegreppet går ut på). Fetischismen är verkligt verkande – både i sin religiösa och sin ekonomiska (kapitalistiska) variant. Sen finns det också avgörande skillnader, men det är en annan sak. (Jag tror heller inte att ideologikritiken ska ges upp, utan det räcker att insistera på att den alltid måste vara sekundär i förhållande till en primär fetischkritik.)
Ja, här är det ju viktigt att klargöra vad man menar med ideologikritik, men jag använder den kategorisering som Stengers lyfter fram – just ideologin som något falskt som döljer något som man säger är sant, och denna sanning om den verkliga ekonomin är i själva verket orsaken till ”allting”.
Denna tanke om orsak-verkan hör, i sin tur, moderniteten till – alltså den tid då vi började peka på andra som animister. Alltså blir det svårt att tänka tanken om ”(ekonomi-relaterad) verkan utan orsaker” inuti denna modernitet – därför väljer Stengers att skriva inuti häx-och-trolleri-tropen. (Om jag minns rätt.)
För övrigt har jag på andra ställen sett folk peka ut skillnaden mellan fetisch och ideologi – exempelvis i relation till Deleuze. Hur var det nu – medan ideologi lägger sig på mer alldagligt plan av rätt och fel vetande, så leder fetisch-begreppet mot frågor (mer Whiteheadska?) om hur vi kan känna/veta/förhålla oss till tingen omkring oss? Typ, ”givet den ekonomi/kapitalism vi lever i finns det ingen möjlighet att inte förhålla oss till eller se ett ting som just en vara”. Eller, motsvarande i anslutning till de hedoniska studierna, ”givet en situation där vi spekulerar i framtida prisutvecklingar finns det ingen möjlighet att bara anta att ekonomins naturlagar ytterst är hittepå”. Eller hur skulle du förklara skillnaden mellan ideologi- och fetisch-begreppen?
Pingback: Morbida boken | Kalle Vedin