Om businessantropologi och surfarantropologi.

Skrev för ett tag sedan en liten bokrecension för Journal of Business Anthropology; läs den här.

Har i veckan arbetat med ny text på surf-temat. Texten har lett mig ned/bort/tillbaka till en massa cultural studies. Texten delvis kommer sannolikt att sjunga samma gamla refräng (finns i AbHack– och Prometheus-böckerna) om hur det som var anti-etablissemang och rebelliskt för femtio år sedan är en del av ”systemet” idag. Detta gäller inte minst studiet av ”subversiva” subkulturer som präglas av ”subterranean values”.

Från CCCS och framåt blev det ju intressant att studera dessa, då de ansågs vara nödvändiga/kreativa/revolterande fickor av motstånd mot den hegemoniskt dominerande mittfåre-kulturen. Därav alla studier av ungdomar som håller på med hip hop/surfing/whatever. I allmänhet handlar dessa studier om unga män, och är skrivna av äldre män som hyllar de förra.

Just det akademiska studierna av subkulturer kom att hånas relativt tidigt. Fann en riktigt intressant text av RL Rutsky, ”Surfing the other”. Artikeln handlar om Hollywoods tidiga tolkningar av surfkulturen. Rutsky menar att dessa filmer bör ses som mer än bara tillrättalagda tolkningar av en annars subversiv kultur. Snarare uttrycker de mittfåre-kulturens (över-)intresse för det transgressiva och utsvävande.

I filmen Beach Party från 1963 finns en professor i antropologi inskriven i manuset:

Treating the surfers as if they were some exotic species of animal, Professor Sutwell begins his study by using a telescope and audio recording devices to observe the surfing crew from the blind of a nearby house. […]

[Research assistant] Marianne, however, is not fooled by Professor Sutwell’s scholarly facade, nor by his anthropological pretensions of distance from the object of study. She recognises that the exotic appeal of the surfing subculture, both for Sutwell and for the audience, is profoundly erotic and voyeuristic. (20-21)

Spännande: Det finns nog något att jobba på här. Om ”Bodies without Bodhis” _egentligen_ handlade om en viss läsning av Deleuze, så kanske denna text handlar om varför Zizek delvis har rätt när han dissar Deleuze referenser till surfing. Det finns en hel genre av romantiseringar av just denna subkultur; och denna har börjat användas för nya ändamål. (Ledtråd: Från studier av kriminalitet till studier av kreativitet.) Texten kommer således även handla om vilken roll med ”hänga med kidsen i förorten”-forskning har fått idag.