Återsåg Giddens igår kväll, på LSE. Han var kinkigare än vanligt; sågade en fransk Sarko-tillskyndare vid fotknölarna.
Temat för diskussionen var reform av europeiska välfärdsmodellerna. Elie Cohen, fransk ekonom, konstaterade att EUs relativa ekonomiska eftersläpning har att göra med att de tre stora ekonomierna – Tyskland, Frankrike och Italien inte har genomgått tillräcklig reform. Så långt allting väl.
Cohen försökte därefter försvara President Sarkozys ekonomiska program; en blandning av strukturreformer och protektionism. Då blev den annars så sympatiska cockney-Tony gramse. Cohens tes – att resten av EU bör låta frassarna ha slapp finansdisciplin medan de reformerar sin ekonomi – sågades hårt av structuration-sociologen. En reform av franska ekonomin är omöjlig så länge Sarkozy köper stöd av franska särintressen, slog Tony fast. Slut på diskussion; knäpptyst i Old Theatre.
Innan kvällen var slut hann Tony dissa även den danska flexicurity-modellen.
Vad sa han om den danska modellen?
På vilket sätt, och på vilka grunder, dissade baronen den danska flexicurity-modellen? Det skulle vara intressant att få ta del av argumentationen. Jag har inte så bra koll på flexicurity.
Monki och Jimmy,
Bakgrund: Flexicurity är ett försök att skapa mer rörliga arbetsmarknader (”flexi-”), men ändå behålla lite säkerhet för arbetstagarna (”-xicurity”). Detta har man uppnått genom att minska anställningstryggheten (sist-in-först-ut gäller exempelvis inte på samma sätt som i Sverige), men samtidigt behålla höga a-kassenivåer. Dessutom medför modellen även aktiva åtgärder för att finna nya jobb för den arbetssökande.
Företrädarna menar att det faktum att ”hire and fire” blir enklare för arbetsgivare gör att fler jobb skapas – att arbetslösheten minskar. Ån så länge ser effekterna lovande ut – därav allt snack om den danska arbetsmarknadsmodellen.
Giddens tyckte att vi i Europa måste tänka ”beyond Flexicurity”. Enligt honom måste vi finna modeller där trygghetselementet finns med även innan folk blir av med sitt jobb. Antar att han menar att det finns en risk att Flexicurity endast får effekten att driva anställda ut i arbetsmarknadsåtgärder.
Det går nog att läsa om detta i hans nya bok, ”Over to you Mr Brown” – lovar att köpa den och rapportera här på 99 our 68. (Skall även rapportera om ett ytterligare LSE/Giddens/Kinnock-seminerium.)