Sitter på Intercity tillbaka till Göteborg, efter Rasmus Fleischers disputation.

En del av er kanske följde skeendet på twitter – hashtaggen #fleischerdisp – såhär såg det i varje fall ut:

Höjdpunkten? Well, någon kanske noterade C-M Edenborgs kommentar: ”Fantastisk bonus … Håkan Blomqvist håller lyriskt historiefilosofiskt tal till snittarna!” Talet ifråga kulminerade med att Blomqvist drog ett ett citat från avhandlingens avslutande del. Såhär låter det hur som helst när en riktigt god stilist sitter vid tangentbordet:

Musik är klanger från marknadens utsida, ekande på insidan. Att höra sådana klanger är förunnat de människor som lever sina liv i en värld av varor – vår tids värld. Andra tider har funnits, då människor väsentligen levde sina liv utanför marknadens relationer. Dessa människor må ha sjungit, spelat och dansat, men de relaterade inte till detta som musik. För dem fanns det nämligen ingen anledning att särskilja musik från teknik eller gestik.

Vi kan diskutera totaliteter och totalisering hit och dit, men här är det ju bara att kapitulera… Vi är nog många som lärt oss en hel del nytt genom att följa Rasmus linje – inte minst den han slagit in på under och efter Berlin-vistelsen under 2011. Stort grattis!